Adventkyrkan

Stockholms Adventkyrka

Menu

Bön

Bön

Kyrkans bibel och blommor
Korset och blommor

Vad är bön?

Bön är att prata med Gud, att kommunicera med Honom, att umgås med Honom, att ha en relation med Gud.

Jesus uppmanar oss att be: "Be och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig." (Joh. 16:24.) Vi blir glada av att ha en sådan kontakt med Gud.

När vi pratar med Gud, så kommer Han till tals med oss. Han säger: "Ropa till mig och jag skall svara dig och låta dig höra om stora ting, hemligheter du inte känner." (Jer. 33:3.)

Vilka böner hör Gud?

Jesus säger att vi ska be till Gud Fader i Jesus namn, då ska vi få bönesvar: "Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er." (Joh. 16:23.) Det betyder att vi ska be om sånt som Jesus skulle hålla med om. "Vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det." (Joh. 14:13-14.)

Verkar det krångligt? Hör vad Gud säger: "Han [eller hon] håller sig fast vid mig, och jag räddar honom, jag skyddar honom, ty han känner mitt namn. Han åkallar mig, och jag svarar honom, jag är med honom i nöden, jag befriar honom och ger honom ära. Jag skall mätta honom med ett långt liv och låta honom erfara min hjälp." (Ps. 91:14-16.)

"Herren är nära. Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus. ... Min Gud skall med sin härliga rikedom i Kristus Jesus fylla alla era behov." (Fil. 4:5-7, 19.)

"Om någon av er brister i vishet skall han be till Gud, som ger åt alla utan förbehåll eller förebråelser, och han skall få vad han ber om." (Jak. 1:5.)

"Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda, dem som han har kallat efter sin plan." (Rom. 8:28.)

Att be tillsammans med andra

Jesus säger att "allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader." (Matt. 18:19.)

Villkor för bönesvar

Det finns villkor för att vi ska få våra böner besvarade. Eftersom det handlar om en relation med Gud, är det viktigt att vi är uppriktiga inför Honom. Att ha ett rent samvete underlättar avsevärt. Så lätta ditt samvete för Gud!

"Vad vi än ber om får vi av honom, eftersom vi håller hans bud och gör det som behagar honom. Och detta är hans bud: att vi skall tro på hans son Jesus Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss." (1 Joh. 3:22.)

Svarar Gud på bön?

Bön förekommer i de mest oväntade sammanhang. Människor har kanske aldrig tidigare bett. De vet kanske inte ens hur de skall börja. Men när svårigheter och prövningar möter dem, ber de i alla fall. Böner sänds upp ute på de upprörda haven, vid färder i luften och då oväntade situationer uppstår. Man ber vid sjukbädden, man ber då döden klappar på dörren. Ja, människor ber när de har en djup längtan efter det goda, som de känner sig själva oförmögna att förverkliga.

Men varför skall man vänta till de sista minuterna eller farans ögonblick, innan man vänder sig till Gud? Varför har vi inte fått lära oss att be innan svårigheterna och farorna hotar oss? Varför dröjer människor med att lära känna Gud till dess fartyget har förlist och de befinner sig ensamma i en gummiflotte ute på det vida havet, då de kunde ha blivit bekanta med honom redan i hemmets stillhet?

Är bön en verklighet?

Är det verkligen möjligt att tala med himmelens Gud som med en vän? Kan en människa dagligen, under vardagslivets mångahanda, ha kontakt med den levande Guden genom bönen? Eller är bönen bara ett slags mental underkastelse i farans ögonblick?

Om bönen nu är en verklighet, vad kan det då bero på att en del böner tycks nå fram till Gud, medan andra förefaller att bli obesvarade? Är det så att Gud inte besvarar bön, eller är det bara vi som inte uppfattar himmelens svar?

Allt beror på kontakt med Gud

Bön är kontakt med Gud. Om inte, är bönen inte verklig bön. Utan kontakt är bönen lika verkningslös som t.ex. ett kylskåp som inte är anslutet till en strömförande ledning. Du kan stoppa in en hel massa saker i det kylskåpet, precis som du lägger in en mängd ord i dina böner, ja, kanske tusentals ord. Men om det inte finns kontakt med kraftkällan, så sker ingenting.

Det är inte våra böners längd som är avgörande, inte heller de många vackra orden. Vi kan inte genom våra böner vinna frälsning, det är kontakt med Gud det gäller. Bön är ett kontaktmedel genom vilket vi i tro griper om Guds kraft. Men själva bönen är inte kraften.

Hur kan vi nu få denna kontakt och behålla den? Först av allt måste vi säga att man inte kan få kontakt med Gud, om man i sitt hjärta hyser synder som man inte vill skilja sig ifrån. Synden bryter kontakten! ”Det är era synder som skiljer er från er Gud, era brott får honom att vända sig bort och inte höra.” Jes. 59:2.

För att bönen skall fungera måste man ha tro. Inte bara en tro på Guds existens, utan en tro på hans villighet att besvara våra böner. ”Utan tro kan ingen finna nåd hos honom. Ty den som vill nalkas Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom.” Hebr. 11:6.

Mer än tro

Men bön är mer än tro. Bön är överlåtelse. I bönen överlämnar vi oss fullständigt i Guds hand. Varje bön är ett sådant lugnt och tryggt överlämnande åt Guds vilja vadhelst denna än må vara. Då man utan fruktan anförtror sig helt åt Gud och hans ledning, då börjar man lära sig bedja.

Vi skulle kunna ställa upp en hel del regler för bönen. Vi skulle kunna definiera den. Vi skulle kunna förklara den såsom varande tillbedjan, betygande av vördnad, förbön, tacksägelse och lovprisning. Men överlåtelse innebär mycket mer än allt detta. Vi kanske tillber och vördar Gud. Vi kan be för våra medmänniskor och tacka och prisa Gud, utan att fullständigt och helhjärtat överlåta våra liv till en Gud, som vi personligen har lärt oss att förtrösta och lita på. Gud är inte så intresserad av regler och förordningar och förklaringar om bönen, som han är av vårt hjärtas inställning. Han uppmanar oss att bedja!

En man gjorde väldiga förberedelser för en audiens hos en av världen stora män. Och så kom dagen när han satt och talade med den store mannen på borggården till hans slott. Men helt plötsligt blev de avbrutna. Den framstående mannens unge son kom cyklande in på borggården och ropade: ”Hallå pappa!” Han behövde inga ceremonier och inga noggranna förberedelser för att tala till den framstående mannen. Han var ju hans son.

Vårt behov

Vad vi behöver är inte så mycket att känna till alla bönens regler. Det är i stället att känna vår Frälsare.

Jag kan inte förstå hur Gud kan höra alla människors böner. Jag kan inte heller förstå en hel del andra saker, som har med bönen att göra. Jag kan t.ex. inte heller förstå elektriciteten. Men jag använder den, och jag vet att den fungerar.

Vi talar ofta om bönens kraft, men det är inte bönen som är en kraft. Den är endast strömbrytaren, som vi vrider på för att få kontakt med Gud, kraftens källa. Bönen i sig själv kan inte uträtta någonting. Men den Gud som besvarar böner, han förstår allt.

Inga böner går Gud förbi. Även hjärtats outtalade böner uppfattas av Gud och blir ofta på ett överraskande sätt bevarade.

Gud staplar inte upp våra böner som brev på sitt skrivbord och väntar att han skall får tid att kunna intressera sig för dem. Man kan aldrig tänka sig att Gud tar fram en bön precis som man brukar ta fram ett försummat brev och att han skulle säga: ”Denna bön sändes upp för så länge sedan, så det är inte lönt att besvara den nu, för de bekymren som den handlar om har redan gått förbi.”

Gud besvarar bön på lämplig tid

Gud har aldrig kommit för sent. Hans klocka går alltid rätt. Ängeln stoppade Abrahams hand i det rätta ögonblicket. (Se 1 Mos. 22:1-9!) Det föreföll som om Jesus kom fyra dagar för sent, då det gällde att besvara Martas och Marias böner. Men han kom inte för sent. Han kom just i det rätta ögonblicket, för att göra Lasaros delaktig av det största underverk han någonsin utförde. (Se Joh. kap. 11!)

Läs de första sju verserna av psalm 37! Här är oändliga löften givna. Men den sjunde versen säger oss: ”Var stilla inför Herren, vänta på honom.” Att vänta på Herren, det betyder att med tålamod vänta på hans ingrepp. Men det är inte så lätt för oss, för vi har alltid bråttom. Vi slutar alltför snart med att be för en sak. Vår tros hand släpper sitt grepp. Och ofta slutar vi att bedja i det ögonblick när bara en liten stunds ytterligare bön skulle gett svaret.

Gud hör varje uppriktig bön. Men ofta måste han säga nej, som svar på de böner om oviktiga saker som vi framställer, för att i stället kunna säga ja till våra angelägna och verkliga behov. Han flyttar på det som vi tror och menar oss behöva, för att han skall kunna ge oss det som är bättre, det som vi verkligen längtar efter. Han besvarar alltid våra böner, såsom vi skulle önskat få dem besvarade, om vi kunde förstå och se slutet på den kärleksfulla plan som han har för oss. Glöm aldrig det!

Kan inte Gud styra våra liv bättre än vi själva förmår? Har han inte lovat att ta hand om alla våra behov? Läs uppmärksamt Matt. 6:25-34! Han vårdar sig om liljorna, om fåglarna, om gräset på marken, och han gör det på ett riktigt sätt. Skulle han inte också kunna ta hand om oss? Vi ber: ”Ge oss idag vårt dagliga bröd.” Men någon har sagt att det finns tillfällen, när vi inte kan tillgodogöra oss dagens bröd på grund av det magsår vi har fått genom att oroa oss för morgondagens bröd.

Bed i tro

Allt vad ni ber om i era böner skall ni få, om ni tror.” Matt. 21:22. Vilka underbara löften väntar inte på förverkligande om vi bara tror! I vers 21 säger Jesus: ”Om ni har tro och inte tvivlar, kan ni göra detta med fikonträdet och mer än så, ni kan säga till berget här: Upp och kasta dig i havet! och det skall ske.” Och i Mark. 9:23 säger Jesus till en bedjande människa: ”Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.” Och i ett annat sammanhang betygar han: ”Ni tror, och det skall ske.” Matt. 9:29.

En del böner besvaras inte på grund av att vi helt enkelt inte önskar få dem besvarade. Vi framställer dem för att vi inbillar oss att vi bör be på det sättet. Men innerst inne bävar vi för vad bönesvaret skulle kosta oss. Våra böner är inte alltid så uppriktiga som vårt undermedvetna.

En del böner framställer vi bara händelsevis. Vi ber Gud om någonting lika händelsevis som vi begär ett kilo socker hos vår handlare, och två veckor senare kommer vi ihåg att vi bad om den saken och undrar varför Gud inte gav oss svar. Varför skulle Gud besvära sig med att besvara böner, som inte alls är betydelsefulla för oss själva ens?

Uthållig bön

Har vi någonsin bett så angeläget som om det gällde livet? Om vi bad för vårt eget liv eller för någon av våra käras liv, då skulle vi inte behöva någon övning eller formalitet, utan själva ivern skulle ge oss de rätta orden. Och vi skulle inte behöva en lista över de ting vi skulle be om. Vi skulle bara vara angelägna om en enda sak. Men hur ofta späder vi inte ut intensiteten i våra böner genom en massa böneämnen som vi lägger in i dem och som egentligen är obetydliga för oss!

Ibland behöver vi be med verklig intensitet. Och dock behöver inte bönen alltid vara ett kämpande och en ångest. Ju bättre vi känner den person som vi talar med, desto mindre spänning finns i vårt samtal. Ju bättre vi känner Gud, desto mer tar våra böner formen av ett lugnt och tryggt överlåtande av oss själva och våra problem till honom, utan någon spänning eller fruktan. Och om våra böner innehöll mera tillit och mindre bekymmer, mera förtröstan och mindre ”försök”, hur mycket mer glädje skulle det inte ge oss – och Gud!

Bön i Jesu namn

Gud besvarar inte våra böner på grund av att de är så fullkomligt framställda, att orden i dem är så korrekta eller på grund av att vårt minne är så perfekt att vi kan inför honom rekonstruera hela dagen och alla dess synder. Gud hör oss inte heller på grund av våra meriter utan på grund av våra behov. Den enda merit som vi någonsin kan framställa som orsak för att få ett bönesvar är Jesu Kristi merit.

Herren säger oss att vi skall komma till honom i bön i Jesu namn. ”Där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem,” säger Jesus i Matt. 18:20. Och i vers 19 finner vi detta löfte: ”Allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader.

Ger Gud oss här ett löfte in blanko, som gäller allt vad vi kan tänka oss att be om, oberoende av hur klokt det skulle vara att uppfylla en sådan bön? Skulle inte förhållandena i världen och hos individerna vara i ständigt uppror om Gud handlade efter en sådan princip?

Jag tänker mig att en del människor inte har förstått detta löfte. Skulle verkligen himmelens Gud lova att utan undantag besvara alla de böner, som två personer tillsammans kan tänka ut? Om förhållandena skulle vara så, då skulle ju Gud vara beroende av människors egendomliga tankar.

Men låt oss säga det att Gud verkligen är redo att höra två människors böner såväl som den enskildes. Men vad betyder detta uttryck i texten ”att vara överens”? Grekiskans uttryck är ”symfonia”, vilket helt enkelt skulle kunna tolkas så att i en bön skall det vara samma harmoni som i en symfoni. Tänk dig en symfoniorkester som just är färdig att uppföra ett vackert musikstycke! Liksom varje instrument i en stor orkester måste vara stämt, så måste alla instrumenten vara stämda i harmoni med varandra. Det är på samma sätt vi skall koma överens med varandra eller vara i harmoni med varandra, men inte bara med varandra som människor, utan också samtidigt i harmoni med Gud. Först då kan vi förvänta att våra böner skall besvaras.

Kom ihåg att när vi är stämda i samklang med Gud, kommer alltid våra böner att ha samma form som Jesu bön: ”Låt din vilja ske.

Guds löften ges på bestämda villkor

Gud har uppställt bestämda villkor för bönhörelse. Och dessa villkor kan vi inte gå förbi. Vi måste ställa Gud och hans rike först i våra liv. Då får vi löftet i Matt. 6:33, att få allt det andra också. ”Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.

1 Joh. 3:22 innehåller ett villkor som man ofta förbiser: ”Och vad vi än ber om får vi av honom, eftersom vi håller hans bud och gör det som behagar honom.

Vi kan visserligen inte förtjäna att få bönesvar. Men har vi rätt att förvänta att Gud skall hedra våra önskningar med bönesvar, medan vi inte önskar hedra honom med vår lydnad? Det kan hända att vi inte helt förstår allt vad Gud förväntar av oss. Vi kanske inte förstår någonting utom vårt behov. Och det är nog. Vi får komma just sådana vi är. Vårt behov är det största och starkaste argument vi kan bära fram inför Gud. Det finns en bön som Gud alltid besvarar. Det är den botfärdige syndarens bön.

Gud reder ut tilltrasslade liv

I en del frågor vet vi inte riktigt vad som är Guds vilja. Men när vi ber om förlåtelse, när vi ber om kraft att övervinna synden, behöver vi aldrig ifrågasätta om det är hans vilja att höra oss. Gud säger aldrig någonsin nej till en sådan bön. Vi kan veta att vi har det svar som vi ber om.

Vi tillber en Gud som förstår oss. Han är intresserad av oss, han är intresserad av vår frälsning och av vår eviga välfärd. Men han är också intresserad av vårt livs småsaker, till och med sådant som vi skulle kalla triviala ting. Ingenting som är stort nog att bekymra oss, är för litet för honom att ta sig an. Inte ett enda litet bekymmer och inte en enda outtalad önskan kan undgå vår Frälsares uppmärksamhet.

Det är helt naturligt att med tacksamhet tänka tillbaka på allt underbart Gud har gjort för oss – det ögonblick vi upplevt av befrielse, eller hjälp som han gett oss i oförutsedda kritiska situationer eller de nådens under som våra hjärtan har erfarit. Ingenting gör Frälsaren mera dyrbar för en människa än det att han bryr sig om henne även i småsaker.

Gud gör allt detta, inte för fullkomliga människor, men för ofullkomliga människor som kommer till honom med sina orena hjärtan för att få dem återställda. Han helar skadorna utan att döma och därefter säger han: ”Gå, och synda inte mer.”

Det finns tillfällen när vi är tämligen oresonliga med avseende på vad vi väntar att Gud skall göra med de svårigheter som vi själva har skaffat oss. Ibland liknar vi den där lilla flickan, som gick hem från skolan och bad; ”Gode Gud, gör Aberdeen till Skottlands huvudstad, för så skrev jag i geografiskrivningen idag.”

Gud förändrar inte sin grundprincip: ”Vad man sår får man också skörda.” Gal. 6:7. Men den älskande Frälsaren vandrar vid vår sida medan vi skördar.

Ett erfarenhetsmättat liv

De människor som lär sig att be lever i ett ständigt äventyr i bästa bemärkelse. Tänk på Elia och den stora seger som han vann på Karmelberget! Eller tänk på Petrus på pingstdagen! Eller tänk på den sjuka kvinnan som sträckte ut sin hand och rörde vid Frälsarens kläder, och upptäckte att hon ögonblickligen blev botad!

Det finns tillfällen när man kan uppleva en speciell intensitet i bönen. Så var det för Moses då han bad för sitt folk. Läs hans bön i 2 Mos. 32:32! Hur många av oss skulle vara villiga att, såsom Moses bad om, få vårt eget namn struket ur Livets bok om detta kunde hjälpa andra at få behålla sina namn eller få dem inskrivna i den boken? Men det var så Moses bad. Jesus bad och levde och dog på samma sätt.

Jesus bad alltid i en förlåtande anda, och så måste vi be. Han bad: ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” Och martyren Stefanos återspeglade sin Herres karaktär när han bad med liknande ord: ”Herre, ställ dem inte till svars för denna synd.

Vi ber för dem vi älskar, men ibland ber vi på ett sådant sätt som om det vore nödvändigt att övertyga Gud om att han bör intressera sig för dem. Vi borde komma ihåg att dem vi älskar är aldrig någonsin tryggare än i hans omvårdnad. Hans intresse för dem är större än vårt eget. Han älskar dem mer än vi älskar dem. Bönen måste vara en överlåtelse – inte bara av oss själva utan också av andra år hans fullkomliga kärlek och planer.

Bön är den kristna själens andedräkt

Den som inte har tid att be har inte tid att leva. Bönen är den kanal genom vilken människan håller ständig kontakt med det himmelska riket, som har blivit hennes hemland. Bönen är den kanal genom vilken liv och ljus och kärlek överförs till människan från honom, som är alla goda gåvors källa och ursprung.

Psykologerna kan ibland tala om bönen såsom en befrielse för känslolivet. Bönen är verkligen det. Och vem skulle vilja påstå att det inte är en befrielse för känslolivet att samtala med någon som man älskar? Bön är alltså inte att bara tala mot en vägg. Det bönen uträttar för oss, det sätt på vilket den lyfter av våra bördor, bevisar att vi under bönen talar med någon och inte ut i tomma luften. Någon är där och lyssnar och besvarar våra böner. Det är därför bönen har en sådan helande kraft. Det är inte bönen som helar, utan det är den som vi ber till.

Bön är alltså mer än bara befrielse ur en känslostämning eller känslospänning. Det är personlig kontakt med den levande Frälsaren, till vilken vi framför alla gårdagens synder för att få förlåtelse för dem, och alla denna dags frestelser för att kunna möta dem i gemenskap med Segraren själv, och alla morgondagens förhoppningar för att sammansmälta i hans förunderliga plan för var och en av oss personligen.

Vår livserfarenhet kan mer och mer uppfyllas av besvarade böner. Men i sin gudomliga visdom lämnar han kanhända en del av våra önskningar till synes obesvarade. Men även om bönesvaret inte kommer omedelbart, har himmelen dock i beredskap åt oss ett svar som överträffar våra djärvaste drömmar!

”Herre, lär oss att be!”

 

Uppgifter om författaren

Artikel du just har läst är skriven av George E. Vandeman (1916-2000), pastor, evangelist och författare i Adventkyrkan, Sjundedags Adventistsamfundet i USA. Han var pionjär inom samfundets mediearbete och grundade 1956 i Kalifornien det internationella TV-programmet "It Is Written". Detta prisbelönta program sänds idag i mer än 150 länder. Han var programledare för det programmet i mer än 35 år.

Kyrkans bibel och blommor

Korset och blommor